Entreprenörskap av utrikes födda i Sverige – ett verktyg för ekonomisk integration?

Frågan om egenföretagande och entreprenörskap kan vara verktyg för att integration på arbetsmarknaden för migranter har diskuterats genom hela litteraturen av forskare inom entreprenörskap, migration och feministiska forskare. Heilman och Chen (2003) hävdar till exempel att även om entreprenörskap ses som ett bemyndigande verktyg för kvinnor och invandrargrupper, så finns det flera strukturella frågor som kan begränsa eller blockera deras framgång i affärsscenen: arbetsmarknadsfrågor som stereotyp, diskriminering och glastak kan förekomma både i regelbunden anställning och i entreprenörskap (Heilman & Chen 2003: 39). Även om entreprenörskap kan ge individer ett sätt att få karriärautonomi och kontroll, ger det inte nödvändigtvis en flykt för alla de problem som migranter möter på arbetsmarknaden (Heilman & Chen 2003: 360).

Forskare Bildt och Abbasian (2009) undersöker i vilken utsträckning entreprenörskap och egenföretagande kan vara källor till ekonomisk och social bemyndigande och integration av migrantgrupper i Sverige. Som utgångspunkt för deras forskning är orsakerna som leder till att migranter, både män och kvinnor, startar ett företag från första början, allt från arbetslöshet till brist på lämpliga jobb och karriärmöjligheter på en könsbestämd och diskriminerande, stängd arbetsmarknad, önskan om personlig och professionell utveckling, större självständighet och frihet, eller arbete inom sitt intresseområde (Bildt & Abbasian 2009: 1). Inom detta sammanhang kan entreprenörskap ha en positiv inverkan på att underlätta ekonomisk integration genom att möta frågan om arbetslöshet, främja tillväxt, ge en chans att utveckla yrkeskunskaper och genom att erbjuda verktyg för att förbättra målgruppens övergripande livskvalitet och hälsa (Bildt & Abbasian 2009: 2).

Ändå visar forskning att egenföretagande, jämfört med sysselsättning, också medför flera negativa effekter, såsom osäkerheten om en stabil inkomst och ekonomisk säkerhet (Abbasian 2003). När det gäller migrantdrivna företag visar statistik att dessa har en lägre ekonomisk deltagande jämfört med andra företag (SCB 2015). Ekonomerna Fairlie och Löfström (2013) hävdar att det finns vissa bevis för att egenföretagande och entreprenörskap kan vara förknippat med en viss uppåtgående rörlighet för utsatta grupper av migranter, särskilt de som kännetecknas av låga kompetensnivåer (Fairlie & Löfström 2013: 33): hävdar att migranter med högt humankapital, inklusive utbildning och högkvalificerad arbetserfarenhet, upplever relativ framgång i entreprenörskap jämfört med mer socioekonomisk utsatta grupper.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att huruvida entreprenörskap kan vara ett verktyg för integration av migrantgrupper på arbetsmarknaden beror på ett antal faktorer, inklusive humankapital, utbildningsnivå och yrkesbakgrund, kulturellt kapital, individuella egenskaper och lokala marknadsmöjligheter.

 Källor

 Abbasian, S. & Bildt, C. (2009), Empowerment through entrepreneurship – a tool for integration among immigrant women? Jönköping International Business School, CISEG working paper series nr 6.

Fairlie, R. W., & Lofstrom, M. (2015). Immigration and entrepreneurship. In Handbook of the economics of international migration (Vol. 1, pp. 877-911). North-Holland.

Statistikmyndigheten – SCB (2015), “Färre kvinnor än män driver företag”, https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2017/Farre-kvinnor-an-man-driver-foretag/

Heilman, M. E., & Chen, J. J. (2003). Entrepreneurship as a solution: the allure of self-employment for women and minorities. Human Resources Management Review, 13(2), 347-364.

Bilden är tagen av: https://entreprenorskapsforum.se/en/activity/startup-migrants-entrepreneurial-solutions-for-integration/